tisdag 26 februari 2013

Knutby och charlatanerna

Drottning Tirsa i Knutby behåller greppet om de stackars unga människor som hon har försett med en andlig tvångströja

Av flera skäl har mina tankar den senaste tiden gått till de stackars medlemmarna utanför bunkerkretsen på Kullen i Gränsta. De känner sig antagligen tvingade att försörja sin drottning trots att de inte längre får något för pengarna.

Tidigare fick de ju i alla fall träningsskoleföreläsningarna men vad är det nu som gör dem motiverade att hålla med kost och logi till en lat charlatan med hybris?

Är det fortfarande skräcken för helvetet som väntar på dem som inte längre får nåden från Kullen eller är det bara de sociala banden som gör uppbrottet komplicerat?

Jag har försökt sätta mig in i hur de resonerar och kommit fram till att det nog är svårt att bryta alla band som håller den kvar i Gränsta.

De måste fixa nya jobb och bostäder för att komma loss och de vet att det blir svårt att finna nya vänner som accepterar det världsfrånvända liv de har fört under flera år.

Vem litar på en människa som har låtit sig utnyttjas av de så uppenbart ohederliga ledarna i Gränsta?

En artikel i Dagen fick mig att tänka efter och här kommer några viktiga citat:

"Jag tror att människor reagerar när de känner varm gemenskap. De blir rädda eftersom det påminner dem om bilderna från Knutby. Det tänker nog att de måste passa sig, för annars kan de lätt bli inlockade och sedan är de fast och då kan vad som helst hända. Jag tror att de använder Knutby som en anledning till att inte söka sig till kyrkan trots att de tror och är nyfikna på Gud."

Det där är pingstmänniskornas oförmåga att se sina aktiviteter med ofärgade glasögon!


Den "varma gemenskapen" upplevs av sekulära människor som verklighetsfrämmande extas.

"På våra fredagsaktiviteter hade vi haft många barn som kom och gick. Föräldrarna gillade aktiviteterna som vi ordnade för barnen och tyckte inte att det skadade om deras barn fick höra lite om Gud också. Men plötsligt märkte vi att de som inte kände någon i församlingen blev skeptiska och försvann nästan helt. Antalet barn som kom och gick minskade till ungefär hälften."

Pell Hörnmarks reflektion


Vidare i Dagenartikeln: "Jag visar Sten-Gunnar Hedin Aftonbladets första löpsedel från Knutbydramat. I dag är han sedan länge pastor i Södertäljes pingstförsamling, men minnena från pingstledningen ligger inte långt borta. Han synar löpsedeln noga.

- Jag minns speciellt en gång när vi var på väg till ett möte med några riksdagsmän, och överallt fanns löpsedlar om pingstpastorn och något med sex. Jag kommer ihåg att jag tänkte: Hur tänker de när vi kommer på besök? Kommer de ta oss på allvar? Det påverkade nog lika mycket oss själva som dem vi träffade.

Gjorde du vad du kunde för att minimera skadorna efter Knutbydramat?

-Ja, så här i efterhand tror jag att jag gjorde rätt, säger Sten-Gunnar Hedin.

Trots att svaret är rakt, känns det ändå som att han låter ett frågetecken hänga i luften.

- Säkert fanns det saker vi kunde gjort annorlunda. Det finns säkert dem som tycker att vi borde lagt locket på. Att vi inte borde kommenterat så öppet. Jag blir fortfarande, än i dag, utskälld på grund av hur vi ställde oss till Knutby.

Händer det fortfarande att folk hör av sig om Knutbydramat?

- Ja, varje vecka."
Det är inte så konstigt att knutbymorden finns i människors minne. Den som har sett och hört den stolliga kvinna som är församlingens verkliga ledare, kan aldrig glömma att det finns nästan 100 personer i Knutby som blint lyder den de kallar drottning Tirsa.

Här kan du höra henne predika och här kan du anonymt diskutera allt som har med sekter att göra.

Den senaste halvtimmens aktiva:
-

-