fredag 30 januari 2009

Premiär för filmen Vägen hem - till himlen eller Knutby?



I morgon kommer många att diskutera den bisarra sekten i Knutby efter att ha sett filmen Vägen hem. Kristi Bruds egen kommentar kan du läsa här.

Hynek Pallas på Svenska Dagbladet recenserar.
"Ger detta nya insikter? Är det spännande? Att filmen stundtals ger skrämmande inblickar i församlingen – genom intervjuer med avhoppare eller inspelningar av hotfulla predikningar – råder det ingen tvekan om. Men jag kastas oavbrutet ut ur det platt filmade tv-dramat och blir otillfredsställd av de dokumentära bitarna som tycks ha stoppats in för att peka på hur sant, och därmed hemskt, det här är."
Om du är verkligt intresserad Hynek och inte bara som spaltfyllnad trivialiserar, kan du börja med att läsa här

Du kan förresten också läsa tidningen Dagens recension som är mera seriös än din.

Om teaterpjäsen som har premiär i morgon

Glöm inte konferensen nu på torsdag!

ProgramKlicka där

onsdag 28 januari 2009

Knutby the movie - Vägen hem


Knutby the movie, hade kunnat vara titeln på den film som fick namnet "Vägen hem".

Titeln är dock helrätt för alla oss som under de senaste fem åren har debatterat händelserna i sekten.

Jag har lyssnat på nära 100 predikningar, läst förundersökningsprotokollet och tagit del av väldigt många berättelser från avhoppare och sektanhöriga.

Genomgående finns i församlingen en längtan efter att "
gå hem", det vill säga att dö för att hämtas upp av Jesus och kallas till bröllop med Kristi Brud.

Genomgående är också berättelserna om alla profetior som pekade mot att än den ena och än den andra skulle gå hem i förtid.


Hade mordplanerarna inte klantat till det så hade antagligen flera offrats i sekthysterins mentala dimmor.

Hade inte Daniel Linde lyckats ringa SOS alarm trots sina svåra skottskador, hade han avlidit som avsikten var och allt hade kunnat förklaras som en mordgalen barnflickas vansinnesdåd.

Det märkliga är att förundersökningen pekar mot att det fanns flera i huset när Daniel sköts, men ingen av dem brydde sig om att assistera honom. Han fick ringa själv.

I DN finns en bra presentation av TV4-projektet som antagligen ruskar om Knutby-sektens pastorsimitatörer mera än vad morden i Knutby gjorde.
"Inspelade predikningar, polisförhör och rättegångsprotokoll berättar om osund gruppdynamik och djup tragik. I "Vägen hem", som får biopremiär på fredag, har dödsdramat i Knutby fått dramadokumentärens form."
"- Allt bygger på verkliga händelser, för mig var det viktigt att göra en journalistisk produkt. Men begreppet "sant" aktar jag mig för, så här i Liza Marklund-tider, säger Karin Swärd"
Det är nog förståndigt med tanke på hur pajasföljet runt de bräkande besserwissrarna Marklund & Guillou härjar med lingvistik och semantik i dessa dagar
"Sara Svenssons ord spelas antingen upp från ett band eller framförs av skådespelerskan Liv Mjönes. Sara Svensson berättar om hur församlingen om och om igen pratade om att få "komma hem", om att livet på jorden mest var en väntan. Om hur Helge Fossmo övertygade henne om att mörda var Guds vilja."
Läser man förundersökningsprotokollet noga, stämmer inte Saras uppgifter om hur hon begick mordet Jag och väldigt många med mig, tolkar protokollet som att offret redan var avdagataget när Sara kom dit. I så fall går den verklige mördaren fri fortfarande och det borde vara en mardröm för sektledningen om inte mördaren är avliden eller skyddad av Polisens informatörsverksamhet för att han har samband med vapenbyken i Stockholms polishus.

Sara är ändå skyldig till avsikt att döda för att få nåd från Gud via Drottning Tirsa / Kristi Brud.


Just det där skulle jag kunna skriva en bok om men jag är för lat.

En av Saras dagboksanteckningar från förundersökningsprotokollet. Den säger det mesta.
"- Att säga att det handlar om en frikyrkopastor som var psykopat och bara damp ner i ett samhälle, det är att göra historien enklare än den är, säger Emil Almén."
Den osunda andan i Knutby-församlingen uppstod när Åsa Waldau kom dit, har många före detta medlemmar, avhoppare och anhöriga berättat.

Favorit i repris
. Ett exempel från Kristi Bruds undervisning i hennes träningsskola. Ett ljudprov också från träningsskolan.

Konferens om Knutby

Torsdagen den femte februari hålls en konferens i Uppsala Universitetet om Knutbysekten.

Knutby-sekten är högaktuell just nu på grund av att TV4-filmen Vägen hem har premiär på lördag nästan samtidigt som en teaterpjäs om Knutby spelas för första gången.

Ingen förhandsanmälan krävs och konferensen är avgiftsfri.


PROGRAM

09.15–09.45 - Kaffe

09.45–10.00 - Inledning

10.00–11.30 - Kyrkornas blick på Knutby
Har kyrkorna ett ansvar att tala om Knutby? Vad är förhållandet mellan ”normal” kristen tro, och en tro som vi uppfattar som ”extrem”?
Biskop Ragnar Persenius (Svenska kyrkan), pastor Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), missionsföreståndare Göran Zettergren (Missionskyrkan) och pastor Ulf Ekman (Livets ord) inleder och samtalar.

11.30–12.00 - Församlingen idag
Pastor Peter Gembäck från Knutby församling ger sin syn på Knutby – fem år efteråt.

12.00–13.00 - Lunchpaus

13.00–14.30 - Knutbykoden
Visning av klipp från en videointervju med Helge Fossmo, inspelad sommaren 2008.
Professor Eva Lundgren talar med utgångspunkt i sin nya bok ”Knutbykoden”. Några av kodens beståndsdelar står i fokus: död och dödande under ”hemgångens” täckmantel, andlighetens förförande språk, och vad det betyder att för den rene är allting rent.

14.30–15.00 - Kaffe

15.00–16.00 - Knutby och familjerna
Läkare och leg psykoterapeut Rigmor Robèrt talar om familjer och barn i Knutbys religiösa tankevärld. Hon diskuterar omvända omvändelser, tittutlekar med samhället, barn som lever dubbelt och ställer frågan om det finns en väg ut.

16.00–17.00 - Har Knutby spelat roll?
Kan tragedin i Knutby upprepas? Och vad har vi för ansvar för att så inte sker?
Sten-Gunnar Hedin, Eva Lundgren och Rigmor Robert samtalar med publiken.

Moderator under förmiddagen är Anne-Louise Eriksson, docent och forskningschef på Sekretariatet för teologi och ekumenik, Svenska kyrkan, och under eftermiddagen Madeleine Sultán-Sjöqvist, fil dr i religionssociologi vid Uppsala universitet.

Lokal: Universitetshuset sal X

måndag 26 januari 2009

Knutby som teater


Om fem dagar är det premiär för teaterföreställningen om Knutby-sekten. Jag har fått frågan om jag inte ska se pjäsen och har varit tveksam, men efter att ha läst artikeln i DN, bestämde jag mig för att avstå.

Eftersom teaterdramat verkar vara en realistisk berättelse om kända händelser, skulle inget nytt uppenbaras för mig. Jag skulle bara bli påmind om hur en manipulativ lycksökerska fångar in några likasinnade för att tillfredsställa sina giriga begär.

Några dagar efter premiären kommer jag antagligen att stå öga mot öga med pajasen Peter Gembäck, en av de så kallade pastorer som har medverkat till att mentalt förslava många otrygga andligt sökande ungdomar. Det mötet skulle kunna bli explosivt om jag nyligen hade rekapitulerat allt som dessa cyniska andlighetens profitörer har gjort sig skyldiga till.

Artikelcitat:

Det handlar om något som finns i oss alla, säger Eva Dahlman och hon poängterar med eftertryck att församlingen i Knutby består av människor som vill det goda. Och som gör gott, som att arbeta med välgörenhet."

Jag tror inte att det finns några goda avsikter kvar längre i den inre sektkretsen. Nu gäller det bara att cementera den andliga fångenskap som de har lyckats skapa hos den bänkutfyllnad som försörjer dem. Utan deras offer skulle sex bluffpastorer tvingas förödmjuka sig hos socialförvaltningen för att klara sitt uppehälle.

- Jag förstår varför
man går med. Det är skönt att leva rätt, med fasta regler och att överlåta sig till något större. Det handlar inte om några idioter eller galningar utan om vanliga människor med hjärta, precis som inom vänsterrörelsen, säger hon.

Det stämmer antagligen väl in på de flesta av medlemmarna i Knutby-sekten, och de inser inte att de utnyttjas av ett gäng charlataner.

Den stora frågan är vad som händer med en när det börjar gå för långt, varför man stannar fast man blir misshandlad.
Det rör sig om en normaliseringsprocess, säger Eva Dahlman, att man normaliserar alltmer groteska och grymma förhållanden för att kunna leva. Och för att slippa stötas ut ur gemenskapen.

De flesta av medlemmarna är antagligen helt övertygade om att Kristi Brud verkligen tar emot rationella budskap från Gud, budskap som detaljreglerar sektmedlemmarnas liv.

De tror kanske på fullt allvar att de hamnar i helvetet om de lämnar församlingen.

De tror kanske på fullt allvar att de ska få se sin ledare vid Jesu högra sida om de härdar ut ytterligare en kort tid.

De tror kanske på fullt allvar att världens ände är nära och att de är utvalda till att utgöra bröllopsfölje i Paradiset.

Jag tänker inte se pjäsen, den kan få mig att må riktigt illa.

Jag hoppas att åtminstone några av sektmedlemmarna inser att två pastorsfruar har offrats för att sektledningen har skapat en sjuk församlingsmentalitet.

onsdag 21 januari 2009

Knutby som teaterpjäs


Från vanligtvis välunderrättat håll, det vill säga från bloggen Sektinfo, hämtar jag ett intressant inlägg om en ny teaterpjäs baserad på de bisarra händelserna i den lilla byn Gränsta i Knutby.

Jag vet inte hur Kristi Brud föreställer sig mötet med den tillkommande, men kanske är det som på den klickbara bilden.

Det blir alltså såväl Film som teater och teveserie snart och jag undrar om det osar svavel hos sektledningen i dessa dagar.

Filmaffischen visar symboliskt Kristi Bruds blodröda naglar och några av alla dyra ringar som den utnyttjade bänkutfyllnaden har betalat.Där syn också den bibel som hon har tolkat så att hon står intill Jesus i den himmelska rangordningen.

lördag 10 januari 2009

Knutby för fem år sedan


Årsdagar brukar oftast uppmärksammas i en positiv mening, men lördagen den tionde januari år 2004 minns jag som dagen då jag verkligen förstod hur tokreligiösa människor med parasitinstinkter, kan utnyttja andligt sökande ungdomar i nådnöd. Kristi Brud har under de här fem åren, med ett egocentrerat maniskt engagemang bortförklarat sin avgörande roll i Knutby-sektens utveckling till en dödskult.

I den här bloggen har jag följt tokigheterna som den förvirrade och pladdrande Kristi Brud/Drottning Tirsa har presterat under fem år. I denna blogg har jag samlat fakta och bakgrunder.

Nu ska vi se hur dagspressen har kommenterat femårsdagen.

DN:
"Han var en djävulskt skicklig manipulatör. En sexfixerad pingstpastor som gjorde en barnflicka till mördare. För precis fem år sedan brakade helvetet löst i fridfulla Knutby."
Vad DN-redaktören inte verkar begripa, är att det fanns en djävulsk manipulatör bakom deras djävulska manipulatör. Jag fritar inte Helge från ansvar och det gör han inte heller själv, men utan Åsa Waldau/Kristi Brud/Drottning Tirsa som huvudregissör, hade inte Helge kunnat styra Sara Svensson. Det var Kristi Brud som med tukt och utfrysning försatte Sara i en situation där hon uppriktigt trodde att Gud skulle ge henne nåd om hon dödade Alexandra Fossmo och Daniel Linde.
"Att Helge Fossmo är unik i svensk rättshistoria, skriver Leif Spånbo under på: - Jag har försökt förklara det efteråt med att han gick med solen i ryggen i Knutby. Han var upphöjd till skyarna och så nära gud fader man kan komma.I den rollen trodde han förmodligen att han var den ende och den utvalde. "
Närmast Gud fanns och finns dock den kvinna som församlingen tror att Jesus från Nasaret har utvalt till maka och snart ska hämta till himlen tillsammans med alla som dyrkar henne.

Den här debatten om livet i Knutby för sektfamiljerna, är intressant.

Dagen:
"Fanns det en särskild dödslängtan i församlingen i Knutby? Det är en av de frågor som kommer upp när Uppsala universitet i början av februari håller en endagskonferens under temat: "Med (själv)kritisk blick på Knutby - fem år efteråt"." "Till konferensen om Knutby har man bjudit in forskare, studenter och andra intresserade. Medverkar gör biskop Ragnar Persenius (Svenska kyrkan), pastor Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), missionsföreståndare Göran Zettergren (Missionskyrkan), pastor Ulf Ekman (Livets ord), pastor Peter Gembäck (från Knutbyförsamlingen) samt läkaren och psykoterapeuten Rigmor Robèrt."
Jag ser speciellt fram emot estradmötet mellan Rigmor Robert och Peter Gembäck. Peter är en dårfink som förespråkar lydnadsträning för kvinnor och barn. Rigmor står för medmänsklighet och stöd.

Nyheter 24
Kvällsposten

UNT:
"Långfilmen Vägen hem om Knutbyhändelserna består till stor del av dokumentärt material. Åskådaren får följa församlingen från tiden strax före mordet på Alexandra Fossmo ungefär ett år framåt. Pjäsen Knutby på Uppsala Stadsteater handlar i stället om tiden fram till skotten och strukturerna bakom; gruppsykologi och religion, vad som kan få någon att begå de brott som barnflickan Sara Svensson gjorde"