Fem år efter härdsmältan i Knutby

Uppsala Nya Tidning publicerar en artikelserie inför femårsdagen.

Artikel två av fem visar upp den klassiska bilden av Åsa Waldau. Hon pratar och pratar medan grodorna trillar ur hennes mun utan att hon förstår hur hennes osammanhängande ordflöde uppfattas.

Artikelcitat:

"Men när vi pratar om Helge Fossmo som dömdes för anstiftan till mordet på hennes syster Alexandra, "Sanna", ja då är värmen borta.
- Han är ond. De han omger sig med nu och som för hans talan, professor Eva Lundgren och psykoterapeuten Rigmor Robèrt till exempel, är hans förlängda arm. För mig är de onda människor."

I och runt knutbydramat, kan ondskan lokaliseras till den inre cirkeln av sektledare.

"Att hon trodde att hon var ämnad för mer, det är ingen underdrift. Under flera år närde ledningen myten att hon var "Kristi brud". Hon själv trodde det nog, och Helge Fossmo var övertygad om att hon var profet och trolovad med Jesus Kristus. Han spred gärna den uppfattningen bland medlemmarna. Åsa Waldau ser beklämd ut. - Det kan ju tyckas idiotiskt, säger hon och sänker blicken. - Kristi brud är vad man kallar församlingen eller kyrkan. Men våra bibelstudier visade att det var fel, Kristi brud var en person. Och då måste alla pröva om just de kan vara Kristi brud. Även jag gjorde det."

Tidigare har Åsa eller drottning Tirsa, som hon kallar sig, nästan alltid förnekat att hon har haft ambitionen att ses som Kristi Brud.

"Vi har suttit i över två timmar vid köksbordet. Jag har inte sagt mycket. Åsa Waldau svarar omständligt och invecklat på varje fråga, det är en strid ström av ord, somligt är svårt att begripa, somligt är sådant som om det rycks ur sitt sammanhang skulle bli en fin kvällstidningslöpsedel."

Vi som har hört henne pladdra i olika teveprogram, känner igen beskrivningen av en förvirrad dam med minimal kontroll över ordflödet.

"Jag avbryter henne vid ett tillfälle, och läser högt ur mina anteckningar vad hon just har sagt: "Jag förklarar gärna krig mot alla andra kyrkor." Åsa Waldau täcker munnen och skrattar. - Nej, nej, skriv inte det. Det var inte så jag menade. Jag menar att vi behöver inte de andra kyrkorna. Vi trivs bra som vi är."

I sektens predikningar är kriget mot andra kristna, ett genomgående tema.

"Vi närmar oss slutet av intervjun. Fotografen harklar sig och vill ställa en fråga. "Hur kan du tycka att Gud är god när så många onda saker har drabbat dig?" Åsa Waldau knäpper händerna och lutar sig fram mot honom och säger: - Det är en bra fråga. Svaret är lite komplicerat. Men jag tror att du kanske förstår. Svaret tar en halvtimme. Fotografen säger att han har förstått. Det har inte jag, men jag är rädd att en ny förklaring tar en timme till."

Fotografen tillgrep antagligen en vit lögn för att komma ifrån tramsandet.
Artikel ett
Artikel tre
Artikel fyra
Artikel fem
Citat artikel två:
"- Först fattade jag inte att jag blivit skjuten. Sen kände jag att det kom blod genom munnen. Jag lyckades få tag i min mobiltelefon och ringde 112, vilket jag ångrar i dag."

Visst är det märkligt att en dödligt sårad måste ringa 112 själv fast han har sällskap av andra sektmedlemmar. Det verkar som om de inte ville att han skulle överleva.

"Enligt läkarna hade Daniel Linde lika gärna kunnat vara död i dag. Han tittar ut genom fönstret, där mörkret lagt sig. Funderar en stund och får en sorgsen blick i ögonen"

Jag förstår att han känner sorg. Ingen ville hjälpa honom.

"Daniel Linde påpekar att han inte bara drabbades av ett trauma, utan av många fler: Mordförsöket var ett. Men också besvikelsen över att bli lurad av sin bäste vän, Helge Fossmo."

Han blev lurad av hela ledarligan i knutbysekten.