Recensionerna är många och i de flesta fall ljumma eftersom recensenterna saknar kunskap om de vidriga förhållanden som råder för kvinnor, barn och svaga män i en sekt.
I bloggen Sektinfo samlas många reaktioner.
De som har ett öppet sinne och har gjort lite källforskning, applåderar faktasammanställningen, men saknar den fiktiva dramatiken.
Dålig recension
Bra recension
Bra recension
Jag tänker vänta tills teveversionen kommer eftersom den är samma som filmen men med ännu mera material.
Här finns filmreaktioner.
Den här reaktionen är mycket läs- och tänkvärd!
"Vägen hem/ Knutbymedlemmarnas ansvar
”Jag undrar om PeGe verkligen kommer till Knutbykonferensen på torsdag”, säger en vän som sett Vägen hem.
”Kan PeGe visa sig när folk ser det här?
Förutom PeGes klassiska sexualpredikan får man i filmen höra hur mycket han lär sig av HF. HF vet så mycket, förkunnar PeGe.
- HF skulle kunna peka ut ett fel hos er allihop!
Församlingen begrundar detta - hur mycket HF VET om allt som är FEL med var och en.
PeGe utvecklar hur han lär sig av att lyda en så kunnig ledare som HF. Vill HF ha sin penna på ett visst ställe, då vill ju PeGe lära sig förstå var HF vill ha sin penna. Så att inte PeGe lägger HFs penna på fel ställe!
Så som PeGe betjänar HF ska medlemmarna lära sig lyda sina ledare.
Biopubliken skrattar ”hahahahahaaah” åt PeGes plattityder.
De troende vill tro att ÅW och HF är högt om inte utbildade så utvecklade och kunniga ledare. De intalar sig, de inbillar varandra att deras ledare är toppen. Att församlingen är samhällets hemliga elit och Guds favoriter i universum. De dövar sina tvivel med svängig sång och kramar.
Men sedan, på egen hand känner de osäkerhet och förvirring. Ett par medlemmar skickar nu kommentarer till Expressen och kallar sig stolta. Var dessa två med före mordet? De flesta i församlingen är friska nog att minnas och att skämmas.
Skratt är vad som kommer att höras också i många svenska hem när filmerna snart visas i teve.
Medlemmarna förtjänar inte att skrattas ut. De befinner sig i församlingen för att de sökt Gud. De ville leva med "en hög bekännelse". Men de fastnade i detta trams och ser ingen väg ut.
Filmens porträtt av Sara är hjärtslitande. Skådespelerskan ÄR Sara. Hon är bäst bäst bäst.
Och den avhoppade MaWe är sig själv och hon är LYSANDE.
MaWe säger enkelt att "vi" bröt ned Sara, "vi" frös ut henne. "Vi" förtalade Sara och sa att hon var ond och hemsk. För så hade ledarna sagt att gruppen skulle göra.
Där sägs det äntligen, där bryter Knutbysektens hemligaste hemlighet fram och blir synlig. I alla svenska hem kommer man att kunna se jättetumören på Knutbymedlemmarnas samveten.
Deras skuld. Deras medskuld.
De bröt ned Sara. De svek henne. De drev gemensamt Sara in i psykisk sjukdom.
På order av drottning Tirsa.
Detta säger MaWe rakt in i kameran. Hon var med. Och det syns i hennes ögon. Och det går som en stöt genom biopubliken.
Hur ska medlemmarna orka att verkligheten kommer ikapp och läcker in över dem? Deras bubbla spräcks och vi ska bevittna knallen i våra teverutor.
HF och SaFr drar upp Helénes kropp ur badkaret. Scenen är kort, inte sensationslystet gjord men otäckast i filmen.
Det vi hört syns och det är värre än man tror.
Det ska bli synligt. Det måste ske.
Så skakas medlemmars dövade samveten till liv.
Det kommer att göra ont men det gör gott och måste ske.
Det är fasansfullt att bli utskrattad.
I Japan anses det outhärdligt.
Hur känns det att ställas som vid skampåle mitt i samhället?
Sanningen ska visas och höras.
Medlemmars samveten, sjuka av skuld och skam, kan rensas.
Medberoende anhöriga ska inte längre blunda.
Att glida undan med ett "förlåt" räcker inte!
Låt Sara vara ifred!
Det här är medlemmarnas process.
Försök inte dra in Sara en gång till!
Allt ska fram i ljuset.
Och sedan gäller det för var och en att ta konsekvenserna av det man gjorde.
Men barnen har ingen skuld i detta. [/u]
Ändå kommer de att drabbas, plågas, skämmas.
Hur kan vi möta Knutbys medlemsbarn?
Vad händer med barn i församlingen när de möter klasskamraternas reaktioner dagen efter filmerna?
Det blir svårt för känsliga församlingsbarn.
Ändå måste det ske.
Hur kan vi möta de vuxna medlemmarna?
Tala om vad de gjorde mot Sara.
Hur de nickade redan 2001 när ledare talade om att Alexandra skulle dö.
Hur de ryckte på axlarna 1999 när ledare talade om att Heléne inte höll måttet.
Nu står sanningen där, synlig.
Medlemmarna valde fel ledare.
De följde och följer fel ledare.
Det vet alla som sett Vägen hem.
Glöm aldrig Heléne och Alexandra och låt Sara vara i fred."
Det sista var riktat till tokbruden i Knutby:
Mera från den som skrev ovanstående skarpsynta betraktelse:
Länk
Citat:
"Redan randas Domens dag i Knutby
”Kan PeGe visa sig när folk ser det här?
Förutom PeGes klassiska sexualpredikan får man i filmen höra hur mycket han lär sig av HF. HF vet så mycket, förkunnar PeGe.
- HF skulle kunna peka ut ett fel hos er allihop!
Församlingen begrundar detta - hur mycket HF VET om allt som är FEL med var och en.
PeGe utvecklar hur han lär sig av att lyda en så kunnig ledare som HF. Vill HF ha sin penna på ett visst ställe, då vill ju PeGe lära sig förstå var HF vill ha sin penna. Så att inte PeGe lägger HFs penna på fel ställe!
Så som PeGe betjänar HF ska medlemmarna lära sig lyda sina ledare.
Biopubliken skrattar ”hahahahahaaah” åt PeGes plattityder.
De troende vill tro att ÅW och HF är högt om inte utbildade så utvecklade och kunniga ledare. De intalar sig, de inbillar varandra att deras ledare är toppen. Att församlingen är samhällets hemliga elit och Guds favoriter i universum. De dövar sina tvivel med svängig sång och kramar.
Men sedan, på egen hand känner de osäkerhet och förvirring. Ett par medlemmar skickar nu kommentarer till Expressen och kallar sig stolta. Var dessa två med före mordet? De flesta i församlingen är friska nog att minnas och att skämmas.
Skratt är vad som kommer att höras också i många svenska hem när filmerna snart visas i teve.
Medlemmarna förtjänar inte att skrattas ut. De befinner sig i församlingen för att de sökt Gud. De ville leva med "en hög bekännelse". Men de fastnade i detta trams och ser ingen väg ut.
Filmens porträtt av Sara är hjärtslitande. Skådespelerskan ÄR Sara. Hon är bäst bäst bäst.
Och den avhoppade MaWe är sig själv och hon är LYSANDE.
MaWe säger enkelt att "vi" bröt ned Sara, "vi" frös ut henne. "Vi" förtalade Sara och sa att hon var ond och hemsk. För så hade ledarna sagt att gruppen skulle göra.
Där sägs det äntligen, där bryter Knutbysektens hemligaste hemlighet fram och blir synlig. I alla svenska hem kommer man att kunna se jättetumören på Knutbymedlemmarnas samveten.
Deras skuld. Deras medskuld.
De bröt ned Sara. De svek henne. De drev gemensamt Sara in i psykisk sjukdom.
På order av drottning Tirsa.
Detta säger MaWe rakt in i kameran. Hon var med. Och det syns i hennes ögon. Och det går som en stöt genom biopubliken.
Hur ska medlemmarna orka att verkligheten kommer ikapp och läcker in över dem? Deras bubbla spräcks och vi ska bevittna knallen i våra teverutor.
HF och SaFr drar upp Helénes kropp ur badkaret. Scenen är kort, inte sensationslystet gjord men otäckast i filmen.
Det vi hört syns och det är värre än man tror.
Det ska bli synligt. Det måste ske.
Så skakas medlemmars dövade samveten till liv.
Det kommer att göra ont men det gör gott och måste ske.
Det är fasansfullt att bli utskrattad.
I Japan anses det outhärdligt.
Hur känns det att ställas som vid skampåle mitt i samhället?
Sanningen ska visas och höras.
Medlemmars samveten, sjuka av skuld och skam, kan rensas.
Medberoende anhöriga ska inte längre blunda.
Att glida undan med ett "förlåt" räcker inte!
Låt Sara vara ifred!
Det här är medlemmarnas process.
Försök inte dra in Sara en gång till!
Allt ska fram i ljuset.
Och sedan gäller det för var och en att ta konsekvenserna av det man gjorde.
Men barnen har ingen skuld i detta. [/u]
Ändå kommer de att drabbas, plågas, skämmas.
Hur kan vi möta Knutbys medlemsbarn?
Vad händer med barn i församlingen när de möter klasskamraternas reaktioner dagen efter filmerna?
Det blir svårt för känsliga församlingsbarn.
Ändå måste det ske.
Hur kan vi möta de vuxna medlemmarna?
Tala om vad de gjorde mot Sara.
Hur de nickade redan 2001 när ledare talade om att Alexandra skulle dö.
Hur de ryckte på axlarna 1999 när ledare talade om att Heléne inte höll måttet.
Nu står sanningen där, synlig.
Medlemmarna valde fel ledare.
De följde och följer fel ledare.
Det vet alla som sett Vägen hem.
Glöm aldrig Heléne och Alexandra och låt Sara vara i fred."
Det sista var riktat till tokbruden i Knutby:
Mera från den som skrev ovanstående skarpsynta betraktelse:
Länk
Citat:
"Redan randas Domens dag i Knutby
Citat fruktis:
De vill inte längre höra talas om att böja sig eller om hemgångar. De vägrar att skämmas, de väljer att skratta MED sina kompisar ÅT Crazy-Tirsa. De vänder sig mot sina föräldrar för att dessa så töntigt knäat för Crazy-Tirsa. Därmed hjälper nu några tonåringar i Knutby sina skrämda föräldrar att resa sig. De tvingar sina föräldrar att välja sida. Och föräldrarna kommer att välja sina vuxna barn.
ÅW har tappat kontrollen över de unga och hon är blek om nosen. Det har hänt felaktiga saker bland några av barnen. Det går inte längre att tysta dem som vet.
Redan randas Domens dag för knutbyledarna.
De tonåringar som själva slapp stryk har inte glömt hur PaWa plockade in yngre kamrater i Tirsastugans dåvarande sovrum på nedre botten.
Varken den som själv blev fasthållen och slagen eller den som stod vid dörren har glömt skriken eller blånaderna.
De vet hur PaWa slog, skakade, stirrade in i barnögon. Hur han blev rödflammig. Hur han efter misshandeln krävde smek och tacksamhet av barnet. Det sista känns i efterhand värst. Den kroppsliga smärtan går över men äcklet och vreden spränger i unga vuxna som då var maktlösa små.
Vilka tror ni är förebilder för de yngre? Den lille pastorsaspiranten som är PeGe och UFä till lags? Eller rebelltjejerna med kajal som utmanar Crazy Tirsa, JoFr och mobbartanten ÅGr?
Tirsa, glöm dina stories om yttersta domen, om att sitta på tron med Jesus och bestämma vilka som släpps in och vilka som skickas till helvetet.
Tirsa, PaWa, UFä, PeGe - ni som verställde församlingstukten mot Sara, ni som var likgiltiga mot Heléne, ni som inte undsatte Alexandra, ni som har låtit SuFä leva i förnedring - för er är Domens dag inne.
Vilka dömer er? Inte media, inte tingsrätten, inte jag.
Domare är den som nyss var minst, den ni tuktade, stirrade mot, slog:
'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.' Matt 25:40
__________________För övrigt får jag nu höra att några av de snart vuxna barnen i Knutby FFS vägrar att delta i "församlingens" verksamhet, utan bryter helt med allt vad församlingsliv (och kristendom?) heter. Inte så konstigt - kan inte vara kul att behöva försvara drottning Tirsa gentemot jämnåriga kompisar hela tiden...Det du säger stämmer, fruktis. Och tre tevekvällar med Vägen hem i februari kommer att speeda rebellerna. Muren spricker runt Knutby Filadelfia när tonåringarna byter sida.
De vill inte längre höra talas om att böja sig eller om hemgångar. De vägrar att skämmas, de väljer att skratta MED sina kompisar ÅT Crazy-Tirsa. De vänder sig mot sina föräldrar för att dessa så töntigt knäat för Crazy-Tirsa. Därmed hjälper nu några tonåringar i Knutby sina skrämda föräldrar att resa sig. De tvingar sina föräldrar att välja sida. Och föräldrarna kommer att välja sina vuxna barn.
ÅW har tappat kontrollen över de unga och hon är blek om nosen. Det har hänt felaktiga saker bland några av barnen. Det går inte längre att tysta dem som vet.
Redan randas Domens dag för knutbyledarna.
De tonåringar som själva slapp stryk har inte glömt hur PaWa plockade in yngre kamrater i Tirsastugans dåvarande sovrum på nedre botten.
Varken den som själv blev fasthållen och slagen eller den som stod vid dörren har glömt skriken eller blånaderna.
De vet hur PaWa slog, skakade, stirrade in i barnögon. Hur han blev rödflammig. Hur han efter misshandeln krävde smek och tacksamhet av barnet. Det sista känns i efterhand värst. Den kroppsliga smärtan går över men äcklet och vreden spränger i unga vuxna som då var maktlösa små.
Vilka tror ni är förebilder för de yngre? Den lille pastorsaspiranten som är PeGe och UFä till lags? Eller rebelltjejerna med kajal som utmanar Crazy Tirsa, JoFr och mobbartanten ÅGr?
Tirsa, glöm dina stories om yttersta domen, om att sitta på tron med Jesus och bestämma vilka som släpps in och vilka som skickas till helvetet.
Tirsa, PaWa, UFä, PeGe - ni som verställde församlingstukten mot Sara, ni som var likgiltiga mot Heléne, ni som inte undsatte Alexandra, ni som har låtit SuFä leva i förnedring - för er är Domens dag inne.
Vilka dömer er? Inte media, inte tingsrätten, inte jag.
Domare är den som nyss var minst, den ni tuktade, stirrade mot, slog:
'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.' Matt 25:40
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar